Det svåraste med att fotografera är att man måste ta lite plats, man måste våga fråga människor om man får ta en bild, eller som när man fotar en fotbollsmatch, man måste känna att man har något där att göra. Helt enkelt ta plats, inte så att du tar plats från de som är där och jobbar eller skapar konflikter. Men du måste känna att du hör hemma och att du faktiskt har en rätt att vara där. Vilket låter rätt självklart, men jag kan lova att de första gångerna jag fotograferade lite mer seriöst så kände jag mig väldigt blyg och bortkommen. Jag vet det borde inte vara så, men de flesta känner nog så.
För att komma över det hela så gjorde jag små tips och tricks, såg till att vara trevlig och lära känna folk som arbetar kring klubbarna/eventen som jag är på. Kanske funktionärerna runt omkring, de andra som är där för att göra ett vanligt jobb. Alltså inte fotbollsspelarna, cyklisterna eller människor som står på scenen. Du uppnår då lite vad jag kallar legitimitet, alltså folk ser dig som fotografen, de vet varför du är där och då känner du själv att du har rätten att vara där. Med tiden så byggs ju nätet ut om du fotar samma evenemang, man springer på samma människor, de gör att man lär känna andra människor och så helt plötsligt känns allt väldigt naturligt.
Ett annat lite simplare och kanske dummare knep, ta fram din kamera utrustning, sätt på ditt monopod om du har sådant, bär omkring kameran. Det är lite som att sätta på sig en uniform. Man är nu fotografen för att man är klädd som en, går som en ser ut som en.
Lots of love
Johan Sahlén