Ett år med Profoto B1

Raspbery Flash

Varför blixtar?

Likt många andra fotografer så brukade jag säga, jag föredrar att fota med naturligt ljus, blixtar är inte på riktigt. Men inom mig gnagde känslan att jag sa det för att jag faktiskt inte riktigt kunde fota med blixtar. Det blev ett enkelt försvar och det lät bra, det var inte direkt medvetet försvar dock, utan jag tänkte nog lite så. Jag tog en del bilder med blixt, hade 2 speedlights från Sony. HVL 43 och 60, det var lite kul att ibland ta bilder med HSS och jag tog vissa porträtt. Någonstans började jag ändå ändras och det växte fram att jag vill använda blixtar. Jag vill få kontroll över ljuset och skapa häftiga bilder.

Varför Profoto B1?

När beslutet väl var där så började jag googla olika lösningar på blixtar. Var länge inne på Elinchrome, men gillade inte alls lösningen med stora klumpiga batterier och sladdar. Det hela tog faktiskt en vändning på Fotomässan i Stockholm. Jag var förbi Profoto och där stötte jag på deras B1 blixtar. Spenderade säkert en halvtimme hos Profoto och jag var såld redan på plats. Det som störde mig dock var att Profoto inte gick ihop bra med Sony. Deras lösning med TTL var inte tillgänglig till Sony. Men likväl så tog jag där beslutet, jag ville ha blixtarna utan sladdar och ingbyggda batterier. Det var lösningen för mig. För jag har ingen studio, jag fotar människor ute i verkligheten. Många av mina foton är tagna på idrottsplatser. Charmen är att kunna ha med sig en professionell blixt till en levande miljö och ändå skapa en häftig bild som folk kan se är tagen av ett proffs. Under en bild på Madeleine Stegius, tagen på Stockholms Stadion.Madeleine Stegius

Att lära sig att fota med blixt

Så nu stod jag plötsligt där med 2 riktigt bra blixtar och 2 silverparaplyer. Men jag visste inte hur jag skulle använda blixtarna och hade ingen att fota. Det är lite i de här fallen man önskar att man hade någon man bodde med. Någonstans har jag som sportfotograf en väldigt bra känsla för ljus, vart ifrån det kommer och vad det bilder för effekter. Har hela tiden fått leva med ljus som jag inte kontrollerat, men ibland anpassat mig efter sådant ljus för att skapa bilder som är häftiga, ett exempel är min bild på Marcus Nilson där jag utnyttjade ljuset från ett tv-teams lampa för att skapa en annorlunda bild.MarcusI praktiken så är bilden på Markus lite som en bild tagen av en blixt. Så någonstans fanns ju ändå kunskapen i mig till att skapa bilder med blixtar. Bilden på Marcus blev en av mina starkaste bilder jag tagit. Men det var en bild där jag skildrade verkligheten. Men med blixtar så vill jag istället skapa en bild som säljer den bilden till den som ser bilden. Det jag gjorde var att släpa med mig 1-2 blixtar överallt och helt enkelt fota väldigt mycket med blixt. Jag drog igång ett projekt som jag kallar ”Djurgårdsfamiljen genom mina ögon” där många av bilderna är tagna med blixt. I början var det svårt att få tag på folk som ville ställa upp, men desto bättre bilderna blev, desto enklare blev det att hitta folk. De flesta av bilderna är tagna med 1 blixt med 1 paraply eller en softlight white. Det är bilder där jag åkt tunnelbana till en plats och tagit en bild. Jag har ingen ljusmätare, vilket jag borde ha, men jag har lärt mig veta vilken styrka jag ska ha på blixten och jag flyttar ofta runt den och provar olika bilder. Bilderna nedan är alla från projektet. Första är Emil på Stockholms Stadion, en av mina första bilder med blixt. Tagen i dagsljus med paraplyEmilNästa här är Simon ute på en parkering i Märsta, det var jäkligt kallt och Simon var klädd i mjukisbyxor som jag inte ville ha med i bild. Med ren tur så fick jag inte reflektioner i hans glasögon. Något jag tänker mycket på idagSimonBilden på Emma är en bild som jag tog mitt i Vällingby Centrum, det blåste mycket och jag fotade med ett silverparaply. Vinden skapade av ren slump en riktig häftig bild då Emmas hår fick en häftig effektEmmaSista bilden i den här serien är på Gustave Lund aka Gurra G, det regnar ute och vi möts på stan, platsen byts i sista stund och planen finns inte helt där. Men jag hittar ett häftigt elskåp och det blir min bakgrund. Efter jag tagit bilderna så sa Gustave att det gick fort att ta bilden vilket han uppskattade. Det kommer ju ifrån att utrustningen är väldigt enkel att använda medGustaveI grunden så är det enkla porträtt som jag tagit ute i verkligheten. Jag har haft mina kompisar till hjälp för att fånga porträtt. Jag har lärt mig genom att prova mig fram. Min nyfikenhet har varit mitt drivmedel och jag har inte varit rädd för att prova mig fram. Nånstans är det hela grunden till att lära sig att fota. Att ge sig ut med kameran och blixten. Bilden på Madeleine högst upp är en av mina senare bilder och den bilden tog jag på 5 minuter från att jag började skruva upp stativet. Övning ger färdighet som de säger. Jag vet idag hur jag ställer blixten, vilken styrka jag ska ha och det går fort att montera utrustningen.

Nästa steg

Så vad är nästa steg? Nästan alla mina förta bilder togs likadant. Det var en blixt, paraply, hyfsat lik vinkel och så jobbade jag med att få fram det där leendet som jag alltid vill ha hos folk. Det naturliga leendet där folk ler med hela ansiktet. Men nu ett år in med fotandet så vill jag ta nästa steg. Jag skaffade nyligen en OCF Snoot, tanken med det tillbehöret är att skapa bakgrundsljus eller ge ljus åt hår. Själv så såg jag en annan bild i huvudet, jag ville skapa en bild med hårt ljus och väldigt smalt ljus. Lite som bilden på Marcus Nilson, men istället så ville jag få fram en ung Marlon Brandon eller som jag sa, jag vill skapa en bild som hade hört hemma i filmen Den Tredje Mannen. Bilden togs på min kompis Gustaf och ljuset är taget rätt rejält från sidan.GustafI grunden känner jag att jag kan hantera ett mer standardiserat porträtt. Men för mig handlar det om att försöka skapa det porträttet som är annorlunda och som sticker ut. Det som får en att tänka. Så nästa steg är att skapa fler bilder som den på Gustaf. Men ändå ha tryggheten i att jag kan ta en poträttbild på 5 minuter under pressande förhållanden.

Slutsats om Profoto B1

Så vad tycker jag om Profotos B1 blixtar? Jag tycker att de är väldigt smidiga om inte så lätta som man först tror. För visst är blixten lätt och paraplyet med. Men man behöver fortfarande ett stabilt stativ för att de ska kunna stå stadigt utomhus. Oftast så tar jag bara med mig en blixt och det räcker gott och väl. Men drömmen är ju fortfarande en studiomiljö och då kommer den andra blixten användas mer flitigt. Sändaren har aldrig svikit mig. Batteritiden är bra och ljuset är väldigt bra. Blixtarna är dyra, men jag köper hellre bra grejer en gång än uppdaterar min utrustning många gånger. Jag rekommenderar dem varmt, men med invändningen om att en blixt räcker väldigt långt, tänk till om du behöver en eller två. För man kan faktiskt köpa fler blixtar i framtiden.

Mycket Kärlek

Johan

Lämna ett svar