Bakgrund
Syftet för många med en vidvinkel är att kunna ta snygga landsskapsbilder och kanske snygga bilder på interiörer. Få den där mäktiga känslan som ett vidvinkelobjektiv kan ge en bild. Få något att verka större än verkligheten. Under hösten så kom jag fram till att mitt begagnade Minolta 17-35 inte riktigt höll måttet för det jag ville göra. Jag ville framförallt ha skarpare bilder och ja den gamla Minoltan hade tendens till att förvränga verkligheten lite med sin distortion. Mitt val stod mellan att köpa det lite dyrare 17-35mm som ska vara fantastiskt, eller just det fasta 24mm. Då jag är lite av en nörd som uppskattar fast objektiv mer än zoom så blev det till slut ett rätt enkelt val
Varför fast?
Varför valde jag ett fast? Jag är kanske lite speciell, men i mina ögon så är fasta objektiv alltid skarpare och kanske är det en sjukdom att alltid jaga den perfekta bilden, men varför nöja sig med något mindre än det bästa. Visst man byter bort flexibilitet såklart. Men nånstans så skapar ju även avsaknaden av zoom magisk kreativitet, man hittar vinklar och sätt som man inte visste fanns.
Faktiskt användning
Men när jag väl skaffade objektivet så märkte jag att det går att använda till nästan allt. Jag har tagit väldigt många porträtt med objektivet. Ibland för att man kan få ett vackert porträtt där man ändå får med en del av omgivningarna, eller bara för att man kommer väldigt nära med det. Tagit en del roliga selfies med den t.ex. Om jag ska iväg hemifrån och bara får ta med mig ett objektiv idag så blir det just mitt 24mm, så mycket gillar jag det. Självklart så är ju den främsta användningen av ett vindvinkelobjektiv att fota landskap vilket jag gjort såklart, men för mig så har det nog främst varit en porträttlins.
Landskap
När det kommer till landskap så är 24mm rätt perfekt, även om det säkerligen finns många som vill ha ännu bredare. Men fördelen med brännviden och själva objektivet i sig är att det inte finns någon distortion alls. Visst det går att fixa efteråt i bildbehandlingsprogram. Men är ju faktiskt rätt skönt att faktiskt ta en bild i kameran som faktiskt blir rätt från start. Objektivet är ju riktigt skapt som alla Carl-Zeiss. Som bäst blir den om man stänger den lite och kör från F5.6-F8
Porträtt
Så ja porträtt med vidvinkel? Sabbar det inte ansiktets form? Det sägs att det gör det och det stämmer säkert. Men jag tycker att fördelen med att fota med ett vidvinkelobjektiv är att man får med omgivningen med och det gör att man kan ge ett porträtt en kontext. Man kan placera personen du fotar i ett sammanhang. Som när jag fotar Djurgårdens damlags tränare i korridoren till arenan, då får verkligen känslan för vem han är. Eller när jag fotar Marcus Högström från Djurgårdens a-lag mitt på den blåa linjen i Globen, här ser man direkt att det är en hockeyspelare
Video
Att filma med 24 mm blir bra, jag har filmat publiken på hovet några gånger. Har då kört manuell fokus och inte haft möjligheten till att övervaka, utan bara lämnat kameran som den är. På kameran har jag även satt en Zoom H5N och trotts att den sticker ut en del från kameran så har den inte hamnat i vägen. Glöm inte att sätta på HD på youtube för bästa upplösning.
Slutsats
Sony Carl-Zeiss 24 F2.0 är ett fantastiskt objektiv, riktigt skarpt och det har en väldigt användbar brännvidd, funkar till att fota landskap och breda bilder i alla formen, men även till att ta fina porträtt. Redan vid F 2.0 finns det bra med skärpa. Något man dock måste se upp lite med är att skärpan inte är helt linjär vid F2.0 så är man inne och tar porträtt med den ska man gärna stänga bländaren lite, kör gärna F4.0-5.6 där är allt riktigt skarpt. Då objektivet är utrustat med SSM så går det faktiskt att fota saker som rör sig bra, fokusen är riktigt snabb.
Vill idag säga att det är mitt favoritobjektiv. Går jag hemifrån och bara får ta med mig ett objektiv så blir det just det här, för det går att använda till allt. Det är ett väldigt bra betyg i min bok. Annars är ju 50mm en favorit när det gäller ren brännvidd, men ja det här objektivet med SSM och Carl-Zeiss glas är något utöver det vanliga. Skärpemässigt älskar jag 300mm F2.8, men ja det är inte direkt ett objektiv man drar med sig ut på stan med i 2 timmar.
Alternativ, är pengar ett problem så rekommenderar jag helt klart att leta upp ett begagnat 17-35mm F2.8-4.0 från Minolta. Fick mitt för under 2000kr vilket inte är mycket pengar alls. Annars har jag läst att Sonys 16-35mm är riktigt skarpt, nästan lika skarpt som det fasta 24mm, men det blir ju tyngre såklart och det är dessutom dyrare. Men vill man ha den flexibiliteten som en zoom ger så är 16-35mm det bästa alternativet. Annars finns ju även Minoltas 16-35mm G som ska vara riktigt bra med, men det börjar då bli dyrt att köpa ett väldigt gammalt objektiv, så här får man fundera över den risken man tar.